Knarrevikresor

måndag 18 augusti 2008

Ramsvik

Ramsvik mot norr. I fjärran skymtar Väderöarna.

Längst i väster ligger Fykan.

Ramsvikslandets naturreservat omfattar största delen av ön. Det är bara den norra delen som inte ingår. Det finns en asfalterad väg från norr till söder längs öns östra sida. För i tiden, när det inte fanns bilar, gick man mellan gårdarna eller tog båten till land. De gamla stigarna finns kvar för de som vill vandra. Visst går det att ta med cykeln på stigarna. Förr eller senare når man någon av de större vägarna.

Ramsvikslandet mot Hunnebostrand i öster.

Sotekanalen

Sotekanalen, (eller Sote kanal eller Sotenkanalen) är en grävd och sprängd kanal, som ligger innanför halvön Ramsvikslandet, längst i väster på Sotenäset i Sotenäs kommun. Ramsvikslandet separerades från fastlandet då Sotekanalen anlades, nu nås ön via en svängbro på den allmänna vägen. Kanalen anlades för att skapa en skyddad led inanför den mycket olycksdrabbade Sotefjorden.
Tankarna på en kanal innanför Soten väcktes redan i slutet av 1800-talet. Riksdagen tog belut om att bygga kanalen år 1913, men utredningsarbetet drog ut på tiden. Arbetet med att anlägga kanalen startade först år 1931 var då bland annat ett led i ansträngningarna att minska arbetslösheten bland stenhuggare efter kraschen inom stenindustrin.
Kanalen invigdes den 15 juni 1935 av dåvarande kronprins Gustaf Adolf.
Sotekanalen vid svängbron
Djup: 4,5 m
Bredd i berg: 15,0 m
Fri höjd under bro: 7,2 m
Total kanallängd: 4 800 m
Antal dagsverken för byggnation: 212 000

En stenstuga från 1700-talet med många namn, bl.a. Mor Lenas stuga och Paschans stuga, är belägen i en mindre bergsklåva i direkt anslutning till Sote kanalens östra sida, strax norr om bron. Det lär ha bott en kvinna i stenstugan under första delen av 1800-talet men henne vet man ingenting om. Pigan Carolena Andersdotter bodde i stugan med sina två söner i mitten av 1800-talet. 1896 flyttade Johan Alfred Larsson "Paschan" in med hustru och fyra barn och han bodde där fram till 1928. Stugan är en av de få bevarade stenstugorna i Bohuslän. Stenstugan som hustyp speglar levnadsvillkoren för den fattiga delen av befolkningen. Byggnaden är helt uppförd av skärv- och fältsten samt fogad med kalkbruk. Utsidan är slammad med kalk. Taket var ursprungligen täckt med vass. Under senare år har man täckt med gräs och torv.

Blomprakt på Smögen

Smögen

Smögen är en ö i Sotenäs kommun, Västra Götalands län, som är en av Bohusläns största. Främst är den känd för sin långa brygga, som varje år lockar tusentals turister.
På Smögen finns lotsutkiken kvar trots att lotsstationen numera är avbemannnad.

Smögenbaden var en dansrestaurang som låg längst upp på Smögenön, med utsikt vida omkring. Restaurangen byggdes 1933 av tre privatpersoner som ville skapa en konkurrent till det då dominerande Smögens Havsbad. Med tiden blev Smögenbaden en populär restaurang och ett känt dansställe, inte bara i Sverige utan även utomlands. 1998 brann Smögenbaden i en våldsam brand som pga. det från havet utsatta läget med kraftig vind, hotade kringliggande byggnader. Orsaken till branden kunde inte fastslås, och en omfattande försäkringstvist följde efter branden. Restaurangen återuppbyggdes aldrig, men ägarna hyrde en restaurangbåt året därefter, vilken lades i hamnen i Kungshamn, och fick namnet "Smögenbåden" på bohuslänskt manér. 2000 flyttade man iland verksamheten till f.d. Charlies krog i Kungshamns centrum, och kapade namnet till kort och gott Baden. Väster om f.d. Smögenbadens tomtmark planerar man att uppföra ett antal bostadsrättslägenheter. Bostadsrättsföreningen kommer att få namnet Smögenbaden

Smögenbryggan

Än dröjer sig segelentusiasterna kvar i Smögens hamn.

Smögen nämns för första gången i slutet av 1500-talet. Namnet för samhället har varit olika under åren, bland annat "Smögit", "Smöenn", "Smöget" och "Smygesund". Namnet har förmodligen kommit av det "smyghål" mellan smögenön och kleven som hamnen ligger i. Vid mitten av 1600-talet bosatte sig människor på Hasselön och under åren har det samhället växt samman med Smögen och räknas idag som en del av tätorten Smögen.

En av de få båtarna på Smögen som är byggda i trä.

Kommersen på bryggan närmar sig säsongens slut.

Det kan vara bra med reservmotorer.

Smögen är känt för sin långa träbrygga (ca 600 m), fylld med affärer i fiskebodar, som är mycket välbesökt under sommaren. Smögen är ett av västkustens mest populära turistmål, mycket känt för sin fisk, räkor och dylikt, då en av Sveriges få fiskauktioner finns här.

Hasselösund

Utsikt mot Hållö från Smögenbron

Farleden gonom Hasselösund (3 knop).

Hasselösund har, som namnet anger, vuxit upp kring ett sådant sund. Ett fåtal strandsittare hade vid mitten av 1600-talet slagit sig ner invid sundet mellan Hasselön och Grindholmen. De livnärde sig troligen främst på fiske, men där fanns möjligheter att bruka jorden i dalgången söderut.Bebyggelsen bestod endast av ett fåtal bostadshus på sundets västra sidan fram till senare hälften av 1800-talet. År 1869 hade flera nya bostadshus och sjöbodar tillkommit och delar av stranden hade fyllts igen. Vid slutet av 1800-talet utnyttjades ett 15-tal sjöbodar utmed sundet som salterier.

Zitabåtarna Gravarne

Zitabåtarna (40 resp. 25 år gamla)
1927 började Karl Allan Karlsson med taxibåtsverksamhet i Gravarne (Kungshamn). Den första båten, Zita I, var en öppen, oruffad eksnipa av den stil som är traditionell i Bohuslän. Då handlade det till stor del om fisktransporter till och från fiskeauktionerna i Gravarne och Smögen, samt även fiskexportörer. Några få turister i "vita kostymer och långa klänningar" hittade också ut till Sotenäset. Badturism började bli på modet och många kom till Zitabåtarna då de ville ha en tur på havet. På ett tidigt stadium hjälpte även Karl Allans bror Valter och deras far Karl ”i Hagen” Martinsson, till med verksamheten. Valter kör fortfarande och Karl Allans söner Ove och Bernt började i företaget som unga. Bernts son Martin tillhör den fjärde generationen som står vid rodret. Som mest var det fyra Zitabåtar i drift.
Nu finns det två stycken; Zita af Kungsham och Zita III. De är byggda i samma stil som de första båtarna. 1974 byggdes bron mellan Kungshamn och Smögen. Färjan Ägir som gick i reguljärtrafik mellan ön och fastlandet slutade att köra den rutten. Turismen i Bohuslän ökade och nu är Smögen ett mycket populärt semestermål på sommaren. Zitabåtarna trafikerar nu i huvudsak denna sträcka mellan Kungshamn och Smögen.

Valter Karlsson
började köra taxibåtarna med sin far redan 1945. Jag kommer ihåg honom när jag kom till Gravarne på moped från Stensjö början av 60-talet. Förutom bilfärjan Ägir var Zitabåtarna den enda förbindelsen Gravarne-Smögen.

lördag 2 augusti 2008

Mariestad Vänerns pärla

Mariestad sedd från Vänern.

Nya torget med Stadshotellet i bakgrunden.

Gata i gamla stan.

Gammal stuga vid Kyrkogatan.

Gästhamnen
På somrarna är Mariestad en stor turiststad. I synnerhet seglingsentusiasterna brukar söka sig till staden, eftersom den ligger vid sjön Vänern. Mariestad omges av Sveriges största insjöskärgård, de största öarna heter Torsö och Brommö. Till de främsta sevärdheterna i Mariestad hör pittoreska Gamla stan, med träbebyggelse från 1700- och 1800-talen.

I Mariestad tillverkas även Klings glass. Den omtyckta glassen tillverkas av företaget Kling Glace som sedan 1992 ägs av Falköpings mejeri. Fabriken startades på 1950-talet av Harry Kling. En av företagets största produkter är den berömda Dinétårtan som säljs över hela Sverige.

I bakgrunden domkyrkan.
Staden grundades år 1583 av hertig Karl, senare kung Karl IX, som döpte staden efter sin hustru Maria av Pfalz. Stadens och kommunens vapen föreställer en oxe som stiger upp ur ett vattendrag. Detta avser återge det tillfälle när Maria av Pfalz såg just detta vid Tidan i Mariestad.
Det finns två städer i Sverige som har domkyrka, men ingen biskop: Kalmar och Mariestad. 1583 bildades av Värmland och Vadsbo och Valle härader i Västergötland en så kallad superintendentia under ledning av en präst med titeln superintendent. Denne fick sitt säte i Mariestad. Detta upphörde 1647 och området delades: Mariestad upphörde som superintendentia, Karlstads superintendetia bildades och Valle och Vadsbo återgick till Skara stift. 1772 blev superintendenten i Karlstad biskop.

fredag 1 augusti 2008

Kinnekulle

Kaffeservering vid Kinnekulle.

Utsikten vid Kinnekulle.

Vy över Hällekis och Vänern.
Kinnekulle är ett berg vid Vänerns sydöstra strand, i Götene kommun. Kinnekulle är ett så kallat platåberg och är ca 306 m.ö.h. som högst. Kinnekulle är till stor del uppbyggt av sedimentära bergarter som är avlagrade under en tidsperiod från kambrium till silur. Underst, vilandes på det prekambriska urbergets peneplan ligger kambrisk sandsten och alunskiffer, sedan följer ordovisisk skiffer och kalksten, silurisk lerskiffer och permisk diabas. Diabasen som man hittar på västgötabergen kallas allmänt lokalt för trapp.
Tack vare sin kalkrika berggrund har Kinnekulle mycket att ge vad gäller flora och fauna. Munkängarna med sin ramslök och murgröna, Österplana hed med sina orkideer och den så kallade Kleven (del av berget där det stiger avsevärt) speciella natur. Kinnekulle ligger inom område av riksintresse för naturvården och omfattas också av Natura 2000.

söndag 27 juli 2008

Knubb på Hammarö

"Knubb"farbor Göstas sommarparadis på Hammarö.

Senaste nytillskottet Mercedes A-klass.

Förstugan till det rikligt utsmyckade huset som ursprungligen byggdes som en liten omklädningshytt på 6 kvadratmeter. (Därav namnet Knubb).

Vy från uterummet med Vänern i bakgrunden.

Gösta använder en Club Car som transportmedel till badet pga en ömmande fot. Betydligt häftigare än rullator!

Uteplatsen vid Vänern.

Gösta i berättartagen.

Club Car "Ludde"

Rollsen från 1975 är fortfarande i bruk tillsammans med en Merca cab från 1976.

(Gösta berättade att han krigsåren 1939-40 som 14-åring körde taxi på dispens. Bland kunderna fanns bl.a. landsfiskalen. Jag antar att detta berodde på brist på chaufförer under beredskapstiden.)